Två veckor har gått sedan jag kom hem från Budapest och jag har haft några sköna lediga dagar på mig att fundera, analysera, planera och rekreera. Visst är jag fortfarande besviken om jag tänker tillbaka på EM-avslutningen, men absolut inte nedstämd, snarare revanschsugen.

Semestern var lugn, slapp och helt klorfri. (Dessutom bloggfri – jag ber om ursäkt för detta.) Första veckan åkte jag och Danne till Göteborg några dagar; det blev en riktigt trevlig tripp med shopping, VIP-bio, museibesök och annat smått och gott. Veckan som följde ägnade jag mig åt att lata mig och inte göra mycket vettigt mer än att fylla upp frysen med matportioner inför höstens träningskvällar. Jag ägnade också några timmar åt att sätta mig in lite bättre i valet 2010; jag ska ju faktiskt rösta för första gången i år!

Förra veckan avslutades sedan med kick off tillsammans med simgänget. Vi åkte till tränar-Niklas föräldrars sommarställe utanför Linköping och ägnade oss åt aktiviteter som planering, matlagning, löpning, landträning och lite simning i sjön. (Jag tog mina första simtag på två veckor – i knappt 20-gradigt vatten. Burr.) Helgens roligaste var nog ändå vattenskidåkningen. Riktigt kul!

Nu har jag börjat träna lite försiktigt igen. Den här veckan kommer jag att köra ett pass om dagen (dock ledig lördag) innan jag återgår till det vanliga träningsschemat igen nästa vecka. Jag har visserligen motionerat lite på egen hand under ledigheten, men känner mig ändå mör efter de två första tvåtimmarspassen i bassängen. Skönt då med lite mjukstart denna vecka.

Hoppas ni också har haft en bra semester och att ni vill fortsätta följa mig här på bloggen i höst. Jag är åtminstone taggad till tänderna för en ny säsong!

EM är slut för min del. Säsongen är slut. Säsongen som var min bästa någonsin fram till för mindre än en vecka sedan. Slutet blev helt enkelt inte så bra som jag hade hoppats och trott.

2.12.22 blev sluttiden i semifinalen, en tid som gav mig en futtig 14:e-plats och som jag borde kunna göra i sömnen. Som ni förstår är jag inte ett dugg nöjd. Men blev EM ett fiasko? Nej, det tycker jag inte.

Visst hade jag hoppats och trott på så mycket mer, visst är jag besviken. Men självklart hade jag heller inte planerat att bli sjuk dagen innan den första EM-starten. Jag hade inte heller planerat att ligga i sängen med feber i två dygn och bara få en dag på mig att ställa om till tävlings-mode igen innan mitt viktigaste lopp; det viktigaste för säsongen. Nej, det var ganska mycket som inte blev som planerat och allt måste tas med i beräkningarna.

Besviken. Så in i norden. Sedan i februari månad, då jag simmade min första långbanetävling för säsongen, har jag hållit en hög och jämn nivå på 200 fjärilsim, och jag har blivit bättre och bättre vid i princip varje tävling. Den här säsongen har jag tagit min simning till en ny nivå, en bättre nivå. Jag har provat höghöjdsträning och gillat det och de sista veckorna innan tävlingsdags kändes formen riktigt riktigt bra. Så visst känns det lite som att bli snuvad på karamellen. Att bli sjuk bara ett par dagar innan la grande finale, den jag längtat efter, var tufft. Det var nästan så att det kändes i hjärtat.

Men jag reste mig ur sjuksängen. Inte så stark och inte så snabb som jag ville, men jag tog mig upp. Hur mycket själva sjukdomen egentligen påverkade mig fysiskt vet jag inte. Jag önskar bara att om jag någonsin skulle råka ut för samma sak igen, kan hantera det bättre än 2.12.

Min förhoppning är att jag åtminstone kan dra lärdom av det som hänt, men framför allt vill jag fokusera på det positiva med den gångna säsongen även om jag inte lyckades i min stora final. Jag pratade tidigare om min nya, förbättrade nivå; det jobbet har inte blivit ogjort, det kommer jag fortfarande att ha nytta av. Höghöjdsträningen och andra nya erfarenheter tar jag också med mig för framtiden. Och kanske framför allt, ett nytt svenskt juniorrekord och två andraplatser på Mare Nostrum-tävlingarna och  två senior-SM guld. Så visst finns det fina saker att minnas.

Imorgon vill jag njuta av simningar i världsklass och förhoppningsvis bevittna ännu en svensk seger. Sedan väntar semester, välbehövlig och välförtjänt. Jag kommer förmodligen att ägna den åt allt annat än simträning, men visst kommer tankar om säsongen att snurra i skallen. Då tror jag att det är viktigt att jag blandar det onda med det goda, analyserar misslyckanden och belyser framgångar. Helt enkelt att jag är nöjd, glad och stolt, men jäkligt sugen på mer.

Imorse gick jag i vattnet på mitt första lopp här i Budapest. 200 fjäril. Jag gjorde en okej försökssimning på 2.11.33, tog mig vidare till semifinal och hoppades på mer. Trodde på mer. Mycket mer.

Tyvärr blev det inte så. Krafterna räckte inte till, bränslet tog slut. Jag satsade, men det höll inte. Jag vet inte vilken placering jag fick till slut, men det blev i alla fall ingen final vilket hade varit målet.

Låter jag bitter? Kanske lite. Visst är jag besviken, det ska jag inte sticka under stol med (och konstigt vore väl annars), men jag är heller inte helt förkrossad.

Jag log hela frukosten. Jag log hela vägen till simarenan. Jag log hela uppvärmningen. Tänk att man kan bli så lycklig av att få simma några längder!

Jag log väl i och för sig inte när jag gick från bassängen sedan, så bra kändes inte själva simningen. Men, huvudsaken är att jag är frisk och back on track. Nu gäller det bara att ställa om från sleep mode till race mode och hoppas att jag är fit for fight imorgon. Då gäller det!

Jag såg precis mitt lopp på tv: i hotellrummet. Min bana var tom. Jag kom sist i heatet. Istället för en tid  stod bokstäverna DNS bredvid mitt namn; Did Not Start. Såklart. Jag sitter ju här i sängen och har inte satt min fot på simarenan sedan i tisdags förmiddag.

Det var då, i tisdags, som jag började känna mig lite krasslig. Igår, dagen innan mitt första lopp på EM skulle gå, vaknade jag med feber. Jag kan inte ens beskriva den känslan, besvikelsen, som infann sig. Ända sedan septemper 2009 har den här tävlingen varit mitt huvudmål, det är den här tävlingen jag tränat för hela våren. Med min bästa tävlingssäsong hittills bakom mig kom jag hit med höga förväntningar och var riktigt, riktigt sugen på att tävla. Att då bli sjuk, när man är laddad, på plats och i riktigt bra form, känns som att snubbla på mållinjen.

Shit happens heter det ju och det är väl sant. Hur besviken, arg och ledsen jag än var igår, gällde det att samla så mycket positiv energi som möjligt och lägga den på att försöka bli frisk. Snabbt. För även om jag missade 100 fjäril idag, finns fortfarande chansen att jag kan simma 200 fjäril på lördag. 200 är ändå min huvuddistans och kan jag göra det loppet bra kommer jag ändå att komma härifrån nöjd. Så vi får helt enkelt hålla tummarna.

Stina och jag är nöjda med första dagens resultat

Brons till tjejerna...

...och till killarna. Grattis!

Woho! Härlig start! EM:s första dag bjöd på två bronsmedaljer (damernas och herrarnas 4×100 meter frisim), ett mästerskapsrekord (Tessans 50 fjäril, 25.50), samt två svenska juniorrekord (Mattias Carlssons 100 rygg, 56.59 och Sarah Sjöströms 50 fjäril, 25.66). Dessutom tog sig Therese Alshammar och Sarah Sjöström till final som etta respektive tvåa på 50 fjäril. (Den finalen går imorgon.)

Själv har jag dock haft en lite tyngre dag. Det gick visserligen hyfsat snabbt i bassängen på träningen i morse också, men jag kände mig inte alls lika pigg och fräsch. Det är nu min tredje dag på lågland efter höghöjdslägret, så kanske har jag gått in i höghöjdssvackan som man lätt drabbas av. Så vad gör jag åt det? Vilar! Mitt på dagen idag kröp jag och Stina ner i våra sköna hotellsängar, burrade in oss i de fluffiga täckena och tittade på film. Mysigt! Nu hoppas jag bara (och känner mig faktiskt ganska säker på) att jag hinner ta mig upp ur höghöjdssvackan så jag kan simma fort som tusan om några dagar.

Ha det gott!

PS. Förlåt för den dåliga kvalitén på bilder. Min kamera är ganska liten och smidig, men inte det minsta bra på att fota på långt avstånd. Bättre bilder på pristagarna, samt kommentarer och tv-klipp, finns på mästerskapssidan.

Det har nu hunnit bli söndag eftermiddag och imorgon börjar tävlingarna.Taggad? Till tänderna!

Sedan vi lämnade tryggheten (och isoleringen) på berget i Sierra Nevada, har jag haft ett par sköna dagar här i Ungern. Träningen har gått kanon, hotellet är superfint och maten riktigt bra. Det är inte heller tillnärmelsevis så varmt som jag hade befarat; jag hade målat upp ett scenario à la VM i Rom 2009, då man knappt kunde gå utanför dörren utan att storkna. Istället har det varit runt 20 grader och väldigt molnigt. (Det ryktas dock bli betydligt varmare imorgon, då gäller det att vara förberedd med vattenflaskan och kanske lite resorb.)

Som ni kanske vet vid det här laget måste jag dock, hur sugen jag än är på att raca, vänta till torsdag med min EM-start här i Budapest. Då börjar jag med 100 fjäril och fortsätter sedan eventuellt med lagkappen 4×200 frisim samma pass. 200 fjäril simmar jag på lördagen.

Nu ska jag fortsätta slappa och återgå till filmen The Blind Side, en mycket trevlig film som jag tittar på med min ännu trevligare rumskompis Stina Gardell.

Ha det gott allesammans!

Foto: SR

Äntligen!

Nu är jag äntligen framme på hotellet i Budapest, har fått lite mat i magen och tagit en uppfräschande dusch. Jag ska snart komma mig  i säng och imorgon är det dags att utforska EM-bassängen. Spännande!

Tessan som sommarpratare

Innan det är dags att krypa till kojs ska jag dock lyssna klart på Therese Alshammar som sommarpratare i Sveriges radio. Ett väldigt intressant program. Om ni missade direktsändningen av detta program tidagre idag, kan ni göra som jag och lyssna på det på Sveriges Radios hemsida istället.

Ha det gott!

Idag påbörjar jag mitt sista år som tonåring. Jag är dock inte enda födelsedagsbarnet i min familj idag…

Grattis Mormor!

Och grattis bror!

Nu är det fem dagar till EM startar, åtta dagar till jag kör mitt första lopp. Därför var styrkepasset idag på förmiddagen det sista för säsongen. Ikväll står riktigt hög speed i vattnet på programmet.

Frågan är nu bara vad man ska hitta på fram till dess. En till film kanske? Bokläsning? Eller ska man rentav sova en stund? Ja, alternativen är många och inget av dem ett dugg ansträngande. Vilket glassigt liv vi lever under toppningen!

Petra och jag. Foto: Josef