Förutom sex timmar i simhallen idag, varav de första spenderades som funktionär på livräddnings-SM som i helgen arrangeras i Jönköping och de sista två spenderades i bassängen för att träna själv, kommer den här helgen till stor del att uppfyllas av födelsedagsfirande. Idag fyller nämligen min käre storebror 22 år och i morgon blir farmor 80. Stort grattis!

Träningsmässigt tycker jag att jag har avslutat den här veckan på ett riktigt bra sätt och jag ser verkligen fram emot EM nästan vecka. Men först, en helt ledig dag imorgon och lite tårta i farmors och Niclas ära!

Jag tillsammans med farmor på min student för snart två år sedan, bild på min bror tillsammans med Usama Aziz och Musse Hasselvall, och så till sist min brors födelsedagspresenter. Ha en trevlig helg!

På måndag börjar EM i ungerska Debrecen. Arton svenskar – tolv tjejer och sex killar – kommer att delta och själv ska jag ställa upp i 100 och 200 fjäril. Kul ska det bli och fort hoppas jag också att det ska gå. Jag och min tränare Niklas åker till Ungern på onsdag och mitt första lopp går på torsdagen.

Här – i Svenska Simförbundets mediaguide som råkar ha mig på framsidan – kan ni få en kort presentation av simmarna i EM-truppen, läsa programmet, se svenska rekord och lite annat smått och gott.

Jag har fått önskemål om lite fjärilstips här på bloggen, så nu ska jag försöka mig på att ge några sådana. De två första styckena i texten nedan är ganska teoretiska, för jag kände att jag ville ha med det som bakgrund. Jag upptäckte dock att det var svårt för mig att förklara just de teoretiska delarna i ord och jag är inte säker på att det verkligen blir tydligt för någon annan än mig själv vad jag egentligen menar. Är det oklart får ni gärna höra av er med frågor, men jag kan också tipsa om att de två sista styckena kanske är lite lättare och innehåller ett par lite mer konkreta tips.

Lite teori

Fjäril, precis som alla andra simsätt, handlar i grund och botten om att minimera motståndet som bromsar en och maximera kraften som för en framåt. De rörelser som inte genererar fart framåt kan med fördel plockas bort och i “glidfaserna” tjänar man på att göra sig så lång och smal som möjligt. I fjärilsim kan detta ibland upplevas som extra svårt, särskilt när man blir trött och kämpar för att få luft och få upp armarna över vattenytan, men eftersom varje armtag faktiskt kräver ganska mycket kraft blir minimerandet av motstånd kanske också extra viktigt.

Riktning, riktning, riktning

Jag och Niklas (min tränare) jobbar därför ganska mycket med riktning som nyckelord i min simning. När jag trycker ut mitt armtag brukar jag föreställa mig att det är en kraft som från bakhuvudet drar mig framåt. Då blir nacken lång och rak och jag slösar varken kraft eller skapar massa motstånd genom att söka luft högt ovanför vattenytan när jag andas. För att verkligen ta vara på den fart jag får försöker jag också vara lång och utsträckt till max, så nära vattenytan som möjligt med hela kroppen.

När jag blir trött tenderar jag att “ställa mig upp” lite mer i simningen, vilket inte bara gör att motståndet ökar utan också att kraften som för mig framåt minskar. (En del av kraften går ju då åt till att röra mig uppåt istället för rakt framåt.) När man ställer sig upp sjunker man också mycket snabbare ner, eftersom man ju inte flyter lika bra stående som liggande, vilket gör att vad jag kallar “flygtiden” bli kortare och det blir både svårare att hinna andas och hinna fram ordentligt med armarna. Det gör också att ilägget blir plaskigt där fram vilket skapar motstånd plus att det “förstör” första delen av draget då man får med sig luftbubblor ner istället för ett rent och bra grepp i vattnet. Alltså: Det finns mycket att vinna på att förbättra riktningen i sin simning!

Här är två stillbilder från filmningarna jag gjorde med Magnus Kjellberg i Torremolinos. På den första befinner jag mig precis i avslutningen av armtaget och på den andra precis i ilägget där fram. Vid båda tillfällena jobbar jag med riktningen och strävar efter att vara nästan parallell med vattenytan med en rak kropp.

Tips! Jag föredrar att formulera de teknikdetaljer jag ska tänka på i positiv form. “Nu ska jag inte ställa mig upp” fungerar inte så bra för mig, däremot brukar “Nu ska jag sikta lågt och långt fram” fungera bättre. Att slappna av och försöka sänka ner överkroppen brukar också kännas lättare än att jobba upp benen eller något annat man måste ta i för att göra.

Dolme eller fenor?

Min uppfattning är att många (både tränare och simmare – och visst gör jag det själv också ibland) gärna tränar fjärilsteknik med fenor. Det känns ju så mycket bättre, det går snabbare, man får bättre flyt och det blir ofta roligare. Men jag tycker inte att man ska underskatta att göra “tvärtom” och köra med dolme ibland också. (Kanske inte med nybörjarna, men med dem som har fått in tajming och flyt hyfsat.) Simmar man med dolme utan att använda kicken, finns nämligen inget utrymme för att ställa sig upp i simningen. Det går liksom inte – åtminstone har jag aldrig lyckats. Man tvingas alltså hitta rätt riktning i simningen och varje avvikelse från den rätta riktningen både känns och syns tydligt eftersom det inte finns en kick som kan “rädda” en. Simmar man däremot mycket med fenor tror jag att det finns risk att man maskerar misstag i simningen, inte minst om man är duktig på att kicka. Med fenor på får man nämligen så bra tryck i kicken att även om kraften är lite felriktad kan man få bra flyt i simningen.

En annan bonuseffekt som jag ofta upplever när jag simmar med dolme är att jag blir lite mer avslappnad i återföringen, eftersom det då blir extra viktigt att lägga kraften på rätt ställen, (dvs under vattnet, inte över). Det är nämligen inte helt oväntat tyngre för armarna att simma med dolme och då behöver de all återhämtning de kan få i återföringen av taget.

Att träna fjärilsim

För min del tror jag att det är viktigt att träna mycket fjärilsim, i olika farter och i hela stegen av intensitet och belastning. Det är dock svårare – nu drar jag alla över en kam, men jag tror de flesta håller med mig – att simma lugnt fjärilsim med bra teknik än det är att simma exempelvis lugnt ryggsim och frisim med bra flyt. Jag har ganska länge kört i stort sett all anaerob och tröskelträning fjärilsim och har successivt ökat andelen fjäril även på den aeroba (konditions-)träningen. Det låter kanske lite motsägelsefullt, men för min del tror jag att det har varit viktigt att lära mig simma långsamt fjäril för att kunna simma snabbare fjäril. Vad jag menar med det är att jag har utvecklat ett effektivt och energisnålt sätt att simma på, vilket är viktigt för att orka en tvåhundring.

A och O om man vill bli en bättre fjärilsimmare, eller vilket simsätt man nu än vill förbättra, tror jag dock är att träna så mycket som möjligt med rätt teknik. Man blir bra på det man tränar heter det ju och tränar man med dålig teknik, ja då är det det man blir bra på. Klarar man 25 meter med bra teknik kan man ju börja där. Efter hand kanske man kan öka antalet, kanske kan korta ner vilan och börja varva med längre sträckor så småningom. Kör man ett rent konditionspass och vill simma lite längre sträckor kan man blanda in kortare fjärilssträckor i exempelvis längre frisimsdistanser. Bara så långa att tekniken kan hållas så att det blir kvalitet av det!

Igår kväll gjorde jag en tripp till Anderstorp och hade en liten föreläsning för simmare, ledare och föräldrar där. Vi avslutade med aktiviteter inne i simhallen, både på land och i vattnet. Ovan ser ni några av de söta tjejerna som var där och lyssnade på mig.

Ni som har tittat in här den senaste timmen kanske såg det trevliga beskedet om att min tränare är uttagen i OS-truppen. Tyvärr hade det skett ett missförstånd (trots att han personligen blivit uppringd av landslagsledningen) och det är ännu inte klart vilka tränare som ska följa med. Så nu vet ni hur det egentligen ligger till och jag och Niklas håller förstås tummarna för att han också blir uttagen så småningom.

Hej igen och förlåt för den senaste veckan av tystnad här på bloggen. Det har varit full rulle med aktiviteter sedan jag kom hem och jag har fått prioritera bort bloggandet lite.

Men jag ska försöka bättra mig nu. Jag kom hem till Sverige igen sent i onsdags kväll efter en inte helt smidig hemresa kantad av inställda flyg och försenade tåg. Trots att det blev lite sent var jag riktigt glad över att vara hemma igen och jag blev som vanligt lite speedad av glädjeyra. Borta bra men hemma bäst!

De sista dagarna i Torremolinos var dock riktigt bra. Vi filmade en hel del: starter, vändningar, kickar, simning och filade på detaljer. Det visade sig att jag har gjort en hel del framsteg, men naturligtvis finns fortfarande mycket att jobba vidare med vilket känns jäkligt bra.

Bild från startträningen i Torremolinos. Riktningen i min start har förbättrats, men fortfarande kan det bli ännu lite bättre.

Nu ska jag strax sätta mig i bilen för att åka till Anderstorp där jag ska hålla en föreläsning för simmare och föräldrar i klubben. Jag är lite nervös som vanligt, men jag hoppas att det blir skoj!

Idag har jag varit helt träningsledig och då passade jag på att följa med familjen Larsson till ner stranden på förmiddagen. Jag solade och slappade såklart, men byggde också sandslott och gungade i lekparken. De två sistnämnda för första gången på mycket länge. Efter lunch och lite kort siestavila blev det ytterligare någon timme utomhus, fast vid hotellpoolen denna gång. En skön dag med bus, lek och vila men nu är jag nog redo att ta tag i träningen igen. Imorgon väntar tre pass, två i bassängen och ett i gymmet.

Hoppas ni också har haft en trevlig helg!

Jag känner att min blogg den senaste veckan har handlat nästan lika mycket om det torremolinska vädret som om simträning, vilket förstås inte är tanken, men saken är den att man blir rätt påverkad av vädret när man tränar utomhus. Och idag har det verkligen hällregnat på oss. Det kändes faktiskt lite komiskt när jag på eftermiddagen skulle köra en fartserie med lopp från pall och jag knappt kunde höra Niklas startkommandon över regnets smattrande. Men det var lagom varmt i bassängen så det var inga problem att träna och trots allt måste jag säga att så länge jag inte fryser njuter jag av den friska luften och dagsljuset. Det är betydligt trevligare än instängd simhallsluft och dålig belysning som vardagen hemma mestadels bjuder på. Magnus som sprang runt med ett parasoll som regnskydd (som nästan fick honom att flyga i bassängen ett par gånger när det blåste till ordentligt) samtidigt som han filmade mig och gjorde laktattester, och Niklas som blev helt genomblöt på kanten kanske inte njöt fullt lika mycket. Men de klagade i alla fall inte de heller.

Trots lite otur med vädret stundtals är jag dock mycket nöjd med träningen de här två senaste dagarna. Vi har har filmat och finslipat på detaljer, jag känner att jag har gjort framsteg sedan sist men att det fortfarande finns många smådetaljer att jobba på och det är en väldigt angenäm och inspirerande känsla. Men efter totalt tolv träningspass (tio sim- och två styrke-) de senaste fem dagarna känns kroppen ganska tung och det är dags att vila lite. Därför blir det sovmorgon och en lugn vilodag imorgon. Enligt SMHI ska det bli sol hela dagen, så vi planerar att spendera förmiddagen på stranden. Lyx!

Klippet ovan hittade jag när jag tittade in på simma.nu. Det handlar om amerikanska fjärils- (och frisims-) specialisten Dana Vollmer. En nyhet för mig var att hon gifte sig tre veckor efter VM i fjol och jag slogs av att det kanske är ett vinnande koncept. Hon var nämligen inte den enda på VM som snart skulle gifta sig och som fick med sig en guldmedalj hem. Vollmer vann VM-guld på 100 fjäril i Shanghai och danska Jeanette Ottosen-Gray som också gifte strax efter mästerskapet vann 100 frisim. Bröllop kanske är nya grejen?!

Efter elva dagar här i Torremolinos har de andra smålänningarna packat ihop och åkt hem till Sverige. Jag har dock förmånen att stanna kvar och utnyttja alla fördelar med lägerlivet ytterligare några dagar och åker inte hem förrän på onsdag. Min tränare Niklas och hans familj är också kvar, så ensam är jag ju faktiskt inte. (Han har tre små barn som det är full rulle på i stort sett hela dagarna, så jag behöver inte ha långtråkigt mellan passen om jag inte vill!) Däremot har jag egen bana på träningarna vilket är rätt skönt så här när det bara handlar om en kort period. Och eftersom Niklas bara har en simmare att ägna sig åt, jämfört med trettiotre som det var här tidigare, så blir det full fokus hela tiden. Dessutom är landslagets “test- och utvecklingsansvarige” Magnus Kjellberg här, vilket betyder ett extra par ögon som bevakar mig plus att vi får hjälp med filmning, laktattester och lite annat smått och gott. Jag har alltså några dagar med mycket kvalitetsträning kvar att se fram emot och jag ser fram emot att utnyttja det till fullo!

Jag vill be om ursäkt för att det redan tagit mig så lång tid att lägga upp några bra svar på en del frågor som jag fått in. Jag har skrivit ett inlägg om fjärilsteknik och lite enkla tips, men jag har väntat med att lägga ut det för att jag inte har några bra bilder som passar till sparade på den här datorn. Förhoppningsvis kan filmningarna med Magnus ge några lämpliga, annars får jag leta fram några när jag kommer hem nästa vecka. Jag lovar hur som helst att jag lägger upp det så snart jag kan!

Trevlig helg på er!

Dagarna här i Torremolinos rullar på och nu har vi faktiskt fått lite bättre väder igen. Härligt! Fyra simpass och ett gympass har klarats av de två senaste dagarna och nu på eftermiddagen var det hög fart och mycket mjölksyra som gällde igen. Så om jag kände mig lite piggare efter vilodagen i måndags har min kropp definitivt återgått till att vara trött och tung igen. Fast det är väl precis så det ska vara just nu.

Imorgon eftermiddag ska jag (tillsammans med min tränare tror jag) göra en intervju för lokal-TV här i Torremolinos. Jag är lite nervös, jag är nämligen inte alls van vid att bli intervjuad på engelska. (Ibland är det svårt nog att ge bra svar på svenska tycker jag.) Men jag hoppas att det ska gå bra och ni får gärna hålla tummarna för mig där hemifrån.

Så här ser det ut när vi tränar på morgnarna, då solen ännu inte har hunnit gå upp.

Efter att en dryg vecka av det här lägret nu har gått är man skapligt trött på hotellbuffén och längtar hem till vanlig hemlagad mat. Men jordgubbarna kan jag nog inte tröttna på!